Det vanligaste sättet som socialtjänsten får kännedom om barn och unga som far illa är genom orosanmälningar. Antalet orosanmälningar ökar. Fler och fler familjer blir aktuella hos socialtjänsten. När en orosanmälan kommer in till socialtjänsten måste det först göras en bedömning om ärendet är akut, om det inte är det så inleds en förhandsbedömningen, där tittar socialtjänsten på om det finns anledning att inleda en utredning kring barnet och familjen. Om socialtjänsten finner att det inte finns anledning att utreda barnet så händer inget mer, anmälan läggs ner.
Om socialtjänsten ser anledning till att utreda vidare så sker en sådan utredning, den utredningen kan sluta på olika sätt. Antingen så kommer man fram till att ingen insats behövs, då läggs utredningen ner. Eller så erbjuder man öppna insatser som då är frivilliga för familjen att ta del av. Det kan också vara så att socialtjänsten kommer fram till att barnet far så illa och att samtycke saknas så att man måste införa tvingande åtgärder, som till exempel placering utanför det egna hemmet.
Socialtjänsten i Linköping är under en stor press gällande orosanmälningar, varje månad ökar dom och alla behöver gås igenom. Så om det kommer flera anmälningar på samma barn så behöver alla dom gås igenom på samma sätt. Under oktober så inkom 648 orosanmälningar till socialtjänsten i Linköping, motsvarande siffra förra året oktober var 608. Det är bra att skicka en orosanmälan om man ser att barn far illa samtidigt ökar pressen på socialtjänsten som behöver utreda alla orosanmälningar. På sikt hoppas vi att nya socialtjänstlagen ska göra att färre utredningar behöver göras och att vi kan erbjuda familjer hjälp och stöd direkt. Tills dess arbetar vi varje dag med att möta det enorma tryck som finns.
